MUNINWALLEY-MUNINDALEN

Sjukvården???

Hej ba!
Jag fick sån lust att skriva något på den här gamla sidan :) Något som hände idag faktiskt, och jag är så irriterad över saken att jag bara mååååste få den ur mig...en gång till. Jo, för jag har faktiskt skrivit en insändare i den Lokala Tidningen. Hoppas att den kommer in i morgon. Så här ser mitt irritationsmoment ut:

SENIORBOENDET:

...är ett f.d Servicehus, där gamla människor, yngre handikappade människor och nu även +55 bor i eget boende. EGET boende sa jag! De flesta uppbär mer eller mindre hemtjänst eller personlig assistans. Vår arbetsgrupp arbetar med hemtjänst. Hemtjänst idag ter sig inte alls som den gjorde förr inne på ett "hus". Det är MYCKET stressigt, tungt och kräver en oerhörd kompetens på månget plan. Lönen vill jag inte ens diskutera, det räcker med att säga: Kvinna, enstående, hårt arbete så vet de flesta vad jag talar om.

TANT:

är en liten liten mager kvinna. Över 90 år gammal, blind samt något dissorienterad i tillvaron. Men hon går med hjälp av sin rullator, själv även om vi får larm ibland då hon gått vilse i sin lägenhet. Då får vi gå dit och hjälpa henne på rätt håll. Vi hjälper henne ( går brevid som stöd), till och från Hemlig Huset, köket och sängkammaren. Vi finns där vid dusch, påklädning och avklädning, vid mattider och städning. Annars sköter hon sig själv.

HÄNDELSE:
...igår natt, var att tanten ramlade och gjorde illa sin arm. Dagpersonalen skickade in tanten till Sjukhuset på dagen idag. Efter 2 timmar ringde Sjukhuset och berättade att den här tanten fått en fraktur på överarmen, och hon ska hem igen! Jaha sa dagpersonalen och trodde nog att allt var i sin ordning då. Det kom inte någon tant sålänge dagpersonalen var kvar. Jag och 3 andra tog över inför kvällen. På dagen är vi 12 personal och på kvällen 4...*harkel*. Enligt oss bör vi vara 5, men det tycker då INTE kommunen. Obs, ingen av dom bor på "huset"..(ironi).

SJUKHUSET:

...gör vaddå? Jo dom skickar hem en människa i definitivt sämre skick än den var vid inskicket så att säga! Vilket stör mig alldeles enormt, då det inte är första gången detta händer. Klockan 16 tjuter mitt larm i rockfickan. Det är ambulanskillarna som larmar från Tantens lägenhet och undrar om vi kommer snart?? Jag kastar vad jag har för händer och rusar iväg, ety det måste brinna i knutarna om ambulansen t om larmar. DET har faktiskt aldrig hänt förr.

När jag väl kommer fram, med andan i halsen, finns där inga ambulanskillar! Nää, dom har gått sörrni. I sängen ligger den lilla Tanten, inlindad i sjukhusfiltar och iförd någonting som påminde om en mitella. Men som jag då aldrig sett maken till någongång. Mitella är en sån grej, där en skadad arm kan stödjas i, som hänger runt halsen ni vet. Men det här var någon sorts konstig rem med karborreband här och där som man skulle sätta ihop själv till något som NÄSTAN ser ut som en mitella. Tanten hade då inte en aning om vad det var för snöre hon hade om halsen, utan röck och drog i den. Hon förstod inte heller varför hon har så ont i ena armen och mindes inte att hon varit på sjukan heller.

Men hon var väldigt kissnödig och hungrig. Så jag försökte sätta henne upp på sängkanten och då upptäckte jag till min förskräckelse att hon knappt kunde sätta sig upp. Stå var en omöjlighet och jag höllt nästan på att skada min redan onda rygg. Min arbetskamrat dök upp i grevens tid och tillsammans lyckades vi få Tanten att stå och vrida sig så vi fick under en "pottstol" åtminstone. Men nöd och näppe. VAD var detta? HUR är det möjligt att man skickar hem en så gammal människa i det skicket?

Vi förstod ju omedelbums att Tanten blivit svårt chockad och rädd av fallet. Konsekvensen blir då att hon stretar emot och inte vågar röra sina ben framåt. Dessutom ännu mer dissorienterad, vet inte alls var hon befinner sig. Tänk er själva, först blind och därefter enhänt. Som ska försöka ta sig fram med rullator, där man är helt beroende av att använda två händer. Ett fall för en så gammal och skör person är oerhört traumatiskt, vilket ett sjukhus borde begripa utan krusiduller. Att sjukhuset inte efter alla dessa år ännu begriper vad ett servicehus är för något, är för mig rent av fantastiskt. Jag blir TVÄRFÖRBANNAD rent ut sagt! Så förbannad att jag knappt kunde bärga mig tills jag fick komma hem och skriva min insändare. För nu har jag fått nog. Bristen på respekt som sprider sig värre än Spanska Flugan bland alla de instanser som från början skulle vara en HJÄLP för människan, retar mig till max. VAD HAR HÄNT?

Hallå vården?!!! Går inte armen LIKA mycket av när man är 95 som när man är 25 år? Snacket om att " ingen människa ska behöva ha ont"...slutar det att gälla efter pensionen? Ahaaa, är det för att man ska slippa betala för sin sjukvård då pensionen är för liten? Är det så vi sparar? Jag ser verkligen fram mot min pension då jag:

1. Slipper vara delaktig i samhället längre
2. Slipper känna mig älskad
3. Slipper vara social
4. Slipper ligga på sjukhus när jag är dödssjuk
5. Slipper äta mat, då jag får tillräcklig mättnadskänsla av alla mediciner
6. Slipper förstå något i media då det går alltför fort och riktar sig till yngre produktiva personer
7. Slipper bli kliad på ryggen i tid och otid
8. Slipper bli tillfrågad stup i kvarten om mina egna önskningar
9. Slipper ha några som helst visioner om någon framtid
10. Slipper lägga ut onödiga utgifter på sjukvården, då jag inte äger förmågan att få ont eller gå sönder längre

Fy faaan, rent ut sagt. Ibland önskar jag att sjukvården kunde dela ut gratis Cyanid! För ve den dag jag blir beroende av hjälp, om inte en förändring sker på vår människosyn här i väst. Vi tycks sträva mot en enda sak, en stereotyp robotmänniska i ständig 25 års ålder. Vi vill inte intressera oss för våra barn, vår natur och absolut inte våra gamla...men jorden..ja den ska fanimej snurra ändå, av sig själv!!

Tanten då? Tja, vi hade ett elände på två personal att vid fyra tillfällen under kvällens lopp, försöka med toabesök, mat och att få tanten att inse vad som hänt. Samt förklara denna hopplösa mitellaart. Den kastade jag åt helvete tillslut, för det gick inte att använda. Hon MÅSTE hålla i sig med båda händerna, så mycket ont det än gör. 45 minuter per tillfälle, för att göra förflyttningar...tanten vägrade rullstol. Hon FÖRSTÅR inget längre. Tack vare att de andra två personal jobbade som vettvillingar, kunde vi ändå gå hem i tid. Annars hade jag inte varit hemma ännu, så långt efter hamnade vi. Vad som händer i morgon, vill jag inte ens tänka på nu. Men det lutar åt att jag tänker skicka in tanten till sjukhuset igen, tillsammans med en sjujävla utskällning. Man skickar inte hem en människa i så bedrövligt skick...utan att nogsamt försäkra sig om att det fungerar som det ska!!! Basta!

Storvulna duktiga Svearike börjar tappa fejset! Illa..mycket illa...

posted by Munin Vargatik @ 10:27 em