Till Min Matias f. 11/5-1983 d. 22/2- 2006
.jpg)
Matias Jansson *11/5-83 d. 22/2-06
Matias Matias, min lilla älskade extrapöjk!
Du och Danyel var som mina och Ankis extrabejbisar i flera år. Ni halkade in hos oss, två busfrön som fäst er vid våra hundar Ritha (schäfer-terveruens) och Baloo (boxer). Ni kom nästan varje dag ett tag för att rasta hundarna och senare prata med oss. Vi kunde sitta hela kvällarna och spela Ginrummy 500 och prata skola, tonårsfinnar, tarvliga föräldrar *fniss* och tjejjageri!
Du var en sån underbart mjuk och go liten parvel...och duktig. Spelade hockey som en gud gjorde du! Du var väl i 12-13 års åldern när du och Danyel började gå ut med hundarna, senare passade ni våra flickor också. Dom tyckte det var härligt att få följa med t ex till affären eller med hundarna, Ni var som storebröder för dom. Maria, Ankis flicka, var väl ca 5 år och Shorty 7 år...Sonen W var bara året gammal och förståss inte liiika rolig :) men söt som en lappunge :)
Matias, du mådde inte så bra ibland. Slogs med dig själv och Tonårskrisen. Ibland kom du och grät och vi pratade i timmar om sådant som man inte riktigt kan prata om med sina "egna" föräldrar ibland, hur bra man än har det. Jag kommer aldrig att glömma de samtalen Matias! Jag kommer aldrig någonsin att glömma vad du och Danyel spred för glädje omkring er. Jo ni var busiga när ni kom upp i tonåren, men era hjärtan var av renaste oskyldigaste guld. Ibland var jag lite avundsjuk på din mamma, som fick ha en sådan go son hela tiden :) Det roliga är att min son W idag, nästan har samma stil och lika hjärta av guld. Ibland när han blir för busig gör jag en Anki en längre period. Minns du det Matias? Hur hon gjorde när Ni ställt till det? Hennes underbart gammeldagsa Småländska uppfostringsmetod he he...
- Kepsen av bland folk!
- Räta på ryggen!
- Möter du en äldre människa än du, hälsa först! OM du inte har högre rang :)
Ja, ordning och reda skulle det vara. Rutiner, vett och ettikett! Med en stor kärlek och glimt i ögat. Det funkade då Matias och det funkar ännu...
I förrgår kom Shorty hemfarandes i full galopp, rödkindad och blank i ögonen. Sen förändrades livet en aning igen, så som livet ofta gör tyvärr. Sista gången jag riktigt talade med dig Matias, var här på en gångstig och det var nära den 11 maj. Du skulle då fylla 18 år! Jag skojade med dig och sa att:
- Fanken vad långt tid det tog innan du blev vuxen, så jag kan gifta mig med dig!
Du svarade med ett av dina bländande skratt:
- Ja, men det tog inte lika lång tid för dig att bli tant!
Vi skrattade länge och jag gick vidare. Jag visste då att livet råkkat lite fett med dig sista åren och tänkte i mitt stilla sinne att jag ändå ser i dina ögon, en beslutsammhet och grundtrygghet. Det kommer att ordna sig! En vacker dag kommer Min Matias med en liten familj under armen.
Detta var för 5 år sedan...
Nyårsafton 2002 firade du och Shorty tillsammans vid Vattentornet! Jag minns hur glad jag var att det var just DU som tog med sig henne, efter hennes svåra situation med graviditet och allt sådant. Den historien fanns Danyel med i, men inte du. Det var den absolut sista gången jag/vi hörde något av dig eller om dig.
Jag baxnade, min knän nära på vek sig när jag såg dödsannonsen. Och inte räckte det med den utan din systers annons stod där också. Ni "reste" för tidigt den 22 februari 2006. Bara någon vecka sedan. Jag satt igår Matias, i 6 timmar framför datorn och letade efter någon sorts förklaring på vad som hänt? Ingen här vet något om detta, ingen tycks ha sett dig på minst ett år. Din bror har vi sett men inte dig Matias.
Jag lyckades tillslut! Via Fonus, via din systers namn Mia, via en fullständigt främmande bloggare som var bästa vän med Mia...hittade jag en minnesblogg för Mia. Där stod vad som hänt er bägge.Ni hade åkt från Kungsängen och skulle högt upp i Finland och hade kommit över via Haparanda och en bit till när dom av oförklarlig anledning krockade med en buss. Era liv tog slut omedelbart.. Det gör så ont Matias, men ändå är jag glad att jag fick veta vad som hänt. Kan inte sluta tänka på dig och alla minnen. Tack och lov för alla goda minnen!
Det som är lite jobbigt är att ingen vet om mig, tror jag iallafall. Så det finns ingen att tala med eller sörja med. Jag vet fortfarande ingenting om ditt liv efter du fyllde 18 år Matias. Därför pratar jag så här med dig. Gör en egen lite minnesstund här i min blogg. Jag vill passa på att tacka dig Matias, för en helt annan sak. Jag har länge gått förvissad om att jag är relativt känslokall nuförtiden, ja du vet...identitetskris fast man är gammal tant :) men så dök DU upp igen och lärde mig att det är precis tvärtom. Jag lever i allra högsta grad och känner därefter! Och det där är märkligt nog, fast du är död, precis likt dig...komma instormande med en glädje och visa något som får alla ljus i världen att flamma upp! Jag ser ditt ansikte framför mig. Docksöt med långt rufs som kepsen fullständigt förstört och dessa vackra tänder. Ja jag förvånade mig alltid över hur du kunde ha sådan vackra vita tänder, man riktig fastnade vid ditt leende Matias och alla bekymmer i världen bara flaxade iväg som ingenting. Du har exakt samma inverkan idag, som igår...och det tänker jag behålla så gammal kärring jag är :) Ungarna med förståss, sonen W minns dig inte riktigt men Shorty förståss!
Matias, vi älskar dig för alltid...vår lille bonuspöjk! Vi ses i Nangiala!
Veronica, Martina, William
posted by Munin Vargatik @ 11:10 fm
3 Comments:
Så tragiskt. Så sorgligt. Vad ska man säga? Ord räcker inte långt när sånt här inträffar.
Du kan iaf vara glad att du fick lära känna en sådan fin människa.
Vila i frid, Matias.
/ Robban
Det var tragiskt.
Håller med Robban, vad ska man säga?
Blev själv rörd när jag läste det för jag kom att tänka på
min far som gick bort för tidigt i början av februari.
Jag förstår absolut. Jag vill också här passa på att beklaga det som hände med din far Nightrider och också säga att jag är mycket mån om er som oftast läser blogg, men kanske inte skriver så ofta!
Det är viktigt att bloggen är välkomnande och trevlig även om innehållet inte alltid är det. Där känner jag också att Spacen är mer "tillgänglig" på nått vis. Fast jag vet inte, kanske blogspot funger mer "privat"?
Ibland finns inga ord till en blogg. Och det gör absolut ingenting, jag vet precis vilka som finns där ändå. Jag är glad att ni finns och att vissa av bloggarna tycks ge något. Säg gärna till om jag blir för "strulig" med mitt hoppande :)) Som du skrev Nightrider, det är svårt att lämna en inkörd plats!
Jättekramen till er båda! Och beklagar en gång till att livet råkkat med Er bägge också!
Kram Munin
Skicka en kommentar
<< Home