Arla mogonstund
Morning morning! Uppe med tuppen...jaa jag hade så förtvivlat ont i nacken och kroppet att det inte gick att ligga kvar i sängalementet en sekund till. Jag mår fortfarande illa men spyr iallafall inte. Iövrigt pigg som en nötskrika :)Jag har varit på bloggtur på morgonkvisten. MSN bestämde sig för att vara snabb idag, så jag passade på att hälsa på både här och där! Så gjorde jag också en sak som jag känner var bra, åtminstone för mig själv.
Jag avskyr snålhet! Gnidenhet, snålhet är inga ord som passar in i mitt ordförråd. Det händer sig ibland i livet att man blir på kant med någon. T om ofrivilligt! Diverse missförstånd, skitprat genom mellanhänder och misstänksamhet kan skapa glipor som är tillsynes ohoppbara :) Det har hänt för längesedan. Oftast brukar jag vara av den kalibern att sånt ska redas upp omedelbums. Men det finns undantag...och då drar jag mig helt enkelt undan för gott. Inga hard feelings eller något sådant utan bara...nada...ingenting...finito..kaputto så att säga. Men så skedde som så att jag helt plötsligt kom att stöta på en sådan person hela tiden och då började jag tänka. Vafan...snålsomfanMunin, näähee det går inte för sig längre. Så jag beslutade mig för att sluta upp med såna dumheter. Jag bryr mig inte ett dugg vad som har hänt! Det är fullkomligt ointressant eftersom det ändå inte låg någon sanning i grunden för mig att reagera som jag gjorde. Sen att man möjligen inte passar ihop av olika skäl är en helt annan story, man behöver inte se allt i svart eller vitt.
Såå, jag sket i snålheten och skrev en glad hälsning och den kom faktiskt direkt från hjärtat. Nu tror jag inte att det förändrar något i framtiden för den personen och det förväntar jag mig absolut inte heller. Men kanske den blir glad iallafall och jag blev glad själv för att jag är sådan som jag är. Jag har funderat flera gånger varför jag inte kan förmå mig till att tex höra av mig till denna person. Jag vet svaret...men det är ändå inte tillräckligt försvar för mitt normala agerande. Tänkte att jag nog blivit kall...men det är jag alltså inte. Det gör mig glad och som jag sa...jag önskar verkligen att denna person iallafall känner sig glad och kanske kan skippa gammalt skit. Även om inte kontakten blir av som förr... Det som KAN vara problematiskt i cybern är att det finns en del som gillar att spela ut intriger...d v s skapa intriger mellan andra för att sedan luta sig tillbaka nöjda och illustra...det tar ett litet tag som "ny" innan man lär sig se såna signaler och ignorera dem. Jag trooor...att det var något sådant som egentligen hände i från början varvid vi båda kände oss kränkta och missförstådda. Nåja, egentligen iallafall så har jag aldrig haft något ont öga till personen. Jag har inte samma uppfattning om allting och det skär sig ibland i personligheten..men det är inget skäl till onda ögat inte. Vi är alla olika!
När jag ändå är igång med personligheter i cybern så kan jag fortsätta lite. Vem är Munin? Varför är jag så mån om att blogga egentligen? Vart kommer behovet ifrån?
Vi är alla så olika och använder "nätet" på olika vis. Respekt! Jag bloggar för att jag älskar skriftspråket och att berätta. Det är ett behov som funnits sedan jag var mycket mycket liten. Jag skrev dagbok mellan 1973-1992, sedan blev det mer sporadiska resumér eftersom mina fingrar blev sämre (Psoriasis Artrit). Alla mina vänner och släkt har peppat mig i alla år till att göra något av mitt skrivande, men jag har inte kommit till skott på nåt vis. Tills jag för ca 1 och ett halv år sedan provade ett forum BBB:forum, då vaknade skrivklådan för att stanna.
Jag trodde allt skulle ta slut när BBB la ner sitt forum, men så hittade jag MSN Space och provade den. Sedan dess så har skrivande blivit befäst i mig ordentligt. Idag är det en livsstil som går hand i hand med mig. Jag skriver inte bara blogg, jag skriver en del dikter både här och IRL. De jag skriver IRL är väl tänkta att komma ut i samling till slut så dom är "privata" än så länge. Jag skriver bok också, som tenderar att bli böcker en dag he he. Långtidprojekt som tar stor del av min fritid ( som är liten fortfarande).
Jag har INGET behov av att göra cybervänner till IRL-vänner. Ett par cybervänner har jag känt så pass länge att vi har tillslut träffats/ska träffas. Men vad det blir sedan av det, det vet jag inte. Allihop har jag inte möjlighet ännu att liksom umgås mer ofta med, för som sagt behovet finns inte. Jag har vänner...dom är få men dom finns och dom slåss med min tidsbrist som är känd även här. Som ensamstående morsa har man inte tid och inte ork till att ha så stort umgänge har jag märkt. Det blir någon enstaka som man träffar ofta, resten möjligen om man går ut eller så. Det är förståss individuellt beroende på vad man ägnar sin fritid till ( om man har någon).
Min fritid går mycket åt till att vara ensamvarg långa stunder. Vilket jag trivs med! Jag skriver, jag tränar och jag ägnar mig en hel del åt föreningsliv. Ja en del av er vet att jag är med i styrelsen för Afrikanska Familje Projekt. Det tar sin lilla tid det med. Jag är s.k för tidig mormor också...jag stöttar min dotter Shorty och Lille S väldigt mycket. Ja så ser mitt *harkel* sociala liv ut, förståss ryms lite annat där också vilket man kan skåda i mina hmm..långa bloggar :)
Däremot ÄLSKAR jag mina cybervänner här, det är jätteroligt när de kommer på visit! Men IRL eller chattning..njäee inte riktigt mitt gebit. Fast rätt var det är stöter man på någon som man bara känner att..wow här klaffade det omedelbums och då går det ju bra att åtminstone ta ett kliv närmare.
Munin är väldigt öppen bloggare. Det mesta går att skriva och diskutera om. Men hon har ändå en stark integritet. Bekymmer bloggas sällan som inte är utredda och klara t ex. Munin är snäääll, men avskyr blåljug, intriger, att bli ihopblandad med andra, skitsnack och orättvisor. Då hugger hon ojämt. M a o är Munin en raktpåsak-människa...möjligen något naiv och för snäll ibland. Vill ju inte såra...
Ja det var några ord om Munin det. D v s mig, namnet Munin har blivit en del av min identitet också. Mamma t ex, brukar kalla mig Munin privat ibland och jag lystrar direkt :))
Usch NU blev jag trött minsann, när alla andra börjar röra på sig :) Får väl sträcka ut till nyheterna...eländes elände m ao!
Just det, apropå elände. Jag fick höra ur barnamun igår, en hemsk sak.
Jag stod och tömde ur Lille S:s badbalja ni vet...murbrukstråget:) Lille S stod bakom och var rätt tyst länge ( ovanligt..). I bakrunden rumsterade Råis som kommit för att hjälpa mig lite nu när jag är sjuk. Nåja rätt var det är säger Lille S:
- Mormors ( sätter alltid s bakom mormor..) vet du att Tomas på dagis, ska slå Tomten?
- VA? utbrister jag. Ska Tomas slå på Tomten? Vad säger du?
- Nääee, Tomas ska slåååå Tomten, inte pååå!
- Men vad i hela friden dar, sa jag, varför då? Tänkte i mitt stilla sinne att han fick väl inte rätt julklappar. Men så lustigt var det minsann inte...
- Mormors. Tomas ska slå Tomten för Tomten slog Tomas mamma! säger den lille..Får Tomten göra så?
Både Råis och jag nästan slår baklänges av förfäran. En liten 4-årig Tomas har fått julen krossad. Hur ska han tänka om Tomten, som istället för julklappar slår mammor?? Och lille S sen då? Råis och jag satte oss förståss direkt med Lille S och försökte förklara att det nog inte var en riktig Tomte, utan en dum farbror som lurats. Det var faktiskt inte helt lätt att överbevisa Lille S där...han tror nämligen hårt på Tomten även fast han avslöjade min Bonus-far omedelbart på julafton! Men han köpte det till slut iallafall.
Jag tänkte på det där halva natten. Hemskt! Undrar hur många barn som har det så under julen? Jodå, jag vet att det är många...men man vill ju gärna förtränga den sanningen. Men nu gick inte det! Nu funderar jag på hur jag ska göra? Lille Tomas hade berättat det här för Lille S på gården på dagis. Ska man ta upp detta med dagispersonalen tro? Jag menar att Tomas kan ju inte må bra och de andra barna lär ju bli lika förskräckta som Lille S. Bör man inte samtala om det? Eller ska man bara prata med sina egna barn och låta det vara med Tomas? Han KAN ju sett något på tv och fantiserat ihop...eller? Vad tror ni skulle vara bäst? Det är ju hemskt om sånt händer Tomas och hans mamma!
Nu intar jag säng/soffa
Bye West
Munin
posted by Munin Vargatik @ 7:17 fm
5 Comments:
Go morgon Vargasösstra,
Ja de är skönare att yla än att stilla tiga. Så du har flyttat? Trist ju för oss trogna MSN-are, men ibland behöver även en Korpflicka finna nya marker.
Tack för hälsningen önskar oxå dig en gooood fortsättning på bloggåret 2006. Och uppskattar mycket din hälsning även om jag bidde förvånad :-)
Trist att denna årstiden tar på krafterna men stödjer allas smärtor... men snart är våren här och leder och annat mår bättre. Ha det gött och vi synes i olika rum här och där :-))
PS Hemskt det där du berättade om att Tomten kanske använt pojkens mor som slagpåse ... barn brukar ju tyvärr inte bli trodda ... och mycket hänvisas till böcker, filmer etc - jätte-fint att Ni anmäler det!!! Sen är det ju inte er skyldighet att utredda om tomten verkligen är skyldig DS
Kram,
Anna-Lys
Jodå jag kommer genast rusande ;-)
Det har varit tyst o lugnt överallt eftersom msn strulat i en vecka, men nu så..
Oj vad mycket och intressant du skrivit!
Ndg Tomas tycker jag a b s o l u t att du ska berätta om det för dagispersonalen. De kan inget göra i det här läget men de kan vara vaksamma och lyssna på Tomas lite extra.
Jag har ju jobbat lite som lärare på mellanstadiet i ett sk socialt tungt område, där var det så tydligt att många barn mådde dålig i anslutning till alla lov - de v i l l e inte ha ledigt från skolan, värst var det vid jullov o påsklov. För de här barnen var skolan den trygga platsen, inte hemmet. Skolk var så gott som obefintligt, de ville inte ens vara hemma när de var sjuka.
Nu börjar min kommentar bli lika lång som din blogg...:)
Du har skrivit om sånt som gav mig lust att själv ta upp samma ämnen - jag sparar mitt kommenterande till dess tror jag.
Kram på dig!
Hej vännen och grattis till din nya sida! Tack också för bloggen, eeeh, kommentaren du lämnade på min sida! Jo, jag tycker det är jätte-tragiskt med lilla Tomas och de andra barnen och mamman och alltihop! Tycker nog ändå att du bör ta upp det med personalen, för om du INT gör det och något allvarligare skulle hända... You know what I mean! Men om det skulle vara ett missförstånd, så skulle kanske dagispersonalen kunna lista ut det och du därmed också bli lugnad! Ibland vet vi ju att våra barn KAN uttrycka sig lite snett! Lite oklart, så att säga! Ja, nu vännen får du en blogg tillbaka *Ler*.
Måste ju kommentera det du nämner om "intrig-makare" också.
Tycker faktiskt det är trist! Visst, alla är olika, alla är bra på sitt sätt och alla människor går inte ihop! True! Vi är alla unika individer och det är inte så svart eller vitt i världen. Men ändå... Har också svårt med girighet och intriger! Men jag tror ju också på att : What goes around-comes around! Så brukar det bli i livet! Önskar dig en trevlig fortsättning på helgen! Kram!
Hej Toka !
Börjar med att önska dig med en fin fortsättning! och tack för ditt vargavtryck.
Ja stackars lille Tomas suck tyvärr finns det barn som har det eländigt trots föräldrarna försöker lura alla t.o.m med sig själva att allt e bra.Vad gäller prata med personalen så tycker jag du ska göra det.
Man kan vara anonym om man vill så Toka. Men samtidigt vet vi ju att barn som mår dåligt kan ha väldigt konstiga sätt att få uppmärksamhet på,men det låter illa detta hmm.Att på julafton se Tomten slå sin mamma blir arg o höra sånt.
Vad det gäller intriger o skitsnack o egotrippade försök o smutskasta någon så låt dom köra sitt rejs.Kram/Pale..
Fint har du redan fått här med,
Se nu till o bli lite frisk nu lilla Toka.
Kramen/Pale.
Hej nu har jag varit här åxå..inte lika färggrant som MSN men skriften talar sitt språk ändå...och om jag känner lilla Munin rätt så är det det viktiga i detta sammanhang....kramar i massor...:) Nitha
Skicka en kommentar
<< Home